Jag är osäker på sanningshalten, men det hävdades med eftertryck att Sankt Eriks utmärkt goda öl berodde på att man tog sitt vatten direkt ur Riddarfjärden. För detta ändamål hade kungsholmsföretaget Bolinders vid Klara sjö konstruerat en pipeline.
Sankt Eriks bryggeri var en av stadens stoltheter. Överhuvudtaget var man glad åt bryggerier på 1800- talet och de kostades på i arkitektur och utstrålade kraft och energi; de blev monumentala borgar. Det för Sverige nya sättet att brygga öl, enligt den bajerska metoden, som infördes vid mitten av århundradet innebar att man fick fram ett ljust, starkt öl som krävde lagring. Det i sin tur innebar behov av mycket större volymer jämfört med de gamla småbryggerierna med plats för mältning, jäsning, lagring, transporter.
Sankt Eriks blev en verklig framgångssaga. Mannen bakom det verket hette Johan Wilhelm Smitt, som tålmodigt och långsiktigt byggde upp verksamheten. Han köpte upp många småbryggerier och slog med tiden samman alltihop till AB Stockholms Bryggerier. Mot slutet av seklet var Sankt Eriks störst i stan och Smitt var rikast. Sankt Eriks fanns kvar på Kungsholmen till 1927, då ölbryggningen flyttades till Åsögatan.
På 1970-talet var Sankt Eriks ett av de omdebatterade rivningsprojekten. Fastighetsägaren ville riva och antagligen hade många kungsholmsbor svårt att se värdet i att behålla de mörka tegelborgarna. Men en rad bevarandeförslag presenterades, bland annat från arkitektstudenter som visade på alternativ. Till och med bostäder kunde vara möjligt. Det slutade med en kompromiss: den äldre byggnaden från 1890 upp mot Garvargatan revs medan den något yngre av arkitekten Arvid Ahrnborg från sekelskiftet behölls och renoverades för kontorslokaler.
På bryggeritomten låg en malmgård från sent 1600-tal som uppförts av rådmannen och lärftskramhandlaren (han handlade i tyger) Tomas Perman, magnifikt inredd och med blomstrande trädgård. Perman själv hade bostad inne i staden, vid Järntorget; detta var hans sommarviste.
Malmgården kom att tjäna olika ändamål för bryggeriet. Ibland var här tjänstebostäder, ibland kontor men till slut var den en gång så vackra gamla gården så förfallen att den inte gick att känna igen.
Kvartersnamnen runt Kungsholmstorg påminner om den tid då Kungsholmen stod i blom. Mullbärsträdet, Asplunden, Bergamotträdet, Morellen, Körsbärsträdet och många fler för tanken till en trädgårdsprakt som fanns innan industrierna tog över.
Överst: Gården till S:t Eriks bryggeri med Permans malmgård
Underst: S:t Eriks bryggeri. 1912